En minuts skrivande på msn, eller snarare vad jag tolkade som några minuters "talande tystnad", och jag blir ett känslomässigt vrak som ligger vaken halva natten och vrider sig. Haha, fan vad krävande jag är, en minut utan uppmärksamhet och det enda jag vill är att skrika och gråta som en liten bäbis. Ctrl-Z.
00:51
Och ett ord, en mening utlöste den krampaktiga sammandragningen av mina inre organ som jag känner alltför väl vid det här laget. Alla andra verkar vara så jävla lyckliga hela tiden. Jag hatar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fan. kommentaren till nästa inlägg skulle ju varit här.. jag lyckas aldrig :(
Skicka en kommentar